Barn, Skolan och Rösten

Under mina hundpromenader i Ulriksdals trädgårdar stöter jag ibland på en pensionerad idrottsläkare som skrivit en utmärkt bok om barnidrott, och hur elitinriktning är skadligt för barnens idrottsverksamhet om det introduceras för tidigt, för enspårigt och för mycket fokus på resultat. Det har fått mig att tänka på hur vår fysiska och sociala miljö påverkar röstens utveckling väldigt tidigt i vår utveckling.

Kopplingen till rösten är mycket stark, mellan både idrott och sång som företeelse, men också hur samhället idag påverkar barnens röster negativt.

I en onlinekonversation med några röst-expertkollegor, diskuterade vi en bild ur Svenska Dagbladet, där barn sitter på FatBoy-liknande kuddar och arbetar med sina iPads.

Jag tänkte då på hur många unga vuxna som har helt trasiga röster idag, och hur man på äldre radiointervjuer från sextiotalet och tidigare hör unga röster som låter som dramatiska skådespelare i jämförelse med dagens ungdomar. Vad är det med den moderna miljön som påverkar unga röster så negativt?  Varför är det så farligt att sitta sådär?

Bilden i tidningen var så talande, så jag slängde ihop en liten kommentar till de andra i gruppen:

Ingen hållning behöver vara direkt fel om den är kortvarig och sker med sund eftertanke eller har ett specifikt och genomtänkt syfte. Om hållningen på bilden däremot är regelbunden, vardaglig och omedveten, sker en kroppslig anpassning som i formativa (unga) år skapar ett extremt neurologiskt kroppssystem.

Extremt på det sätt att kroppen till slut motverkar sina naturliga sunda impulser genom att vänja sig vid en sådan kroppsposition. Vitala och grundläggande instinkter som att skydda leder från utnötnings-skada, andas dynamiskt och röra sig kinetiskt effektivt (som att ”ta i” och ”slappna av”) blir negativt påverkade.

När man sitter vid en dator sker många negativa effekter på kroppen, lite beroende på koncentrationsförmåga och hur skickliga man är på att ”låsa” kroppen och stänga av kroppens eget varningssystem för när det känns obehagligt att sitta still. Först låser sig ögonen, vilket i sig är osunt för ögonmuskulaturen. Därefter låser sig nacke och axlar, vilket får effekter på käke, svalg och strupe. Sedan kollapsar bröstkorgen vilket sabbar diafragma och interkostala muskler som stabiliserar luftkudden man använder för att andas in, lyfta saker, reglera kroppens kraft och skydda ryggen. Osv osv

Jag tror mycket på att vårt känsloliv styrs av hur vi behandlar våra kroppar. Därför är det t.ex. min teori (just nu) att många unga nedstämda personer förvärrar sina känslomässiga problem genom att den fysiska livsstilen med mobil och dator försvårar kroppens känslomässiga återhämtning från stress, konflikt och ångest.

Detta sker eftersom datorarbete eller kroppsligt och mentalt skärmfokus får oss att ”glömma bort” kroppen och fokusera på att hålla kroppen stilla för att inte tappa bort blicken från det vi läser, skriver eller tittar på. Ett onaturligt ”jaktfokus” uppstår som egentligen är ett extremt tillstånd.

Det finns dataspelare som dött av att ha spelat för länge. Många kroniska skador kommer av att man inte känner skadorna eftersom dator-arbete är så enformigt att om man inte gör något annat så uppfattar man inte problemen med kroppen förrän det är för sent (skadan är permanent eller oövervinnerligt svår att rehabilitera).

Att vänja kroppen vid så tidig ålder vid passivitet och ihopkurad arbetsposition är enbart negativt.

Men positionen i sig är inte ett dugg farlig om man annars och till största delen av dagen är aktiv, rörlig och fullt medveten om kroppens behov av dynamik och rörelse.

Men hur många springer idag till fotbollsplanen efter skolan och på helgerna med sina kompisar eller är ute och leker burken eller hoppar hopprep fram till middag?