Operalabb – vad är det?

 

Operalabb är en rörelse och ett sätt att samarbeta kring musikdramatik, klassisk sång och opera. Verksamheten sträcker sig från enskilda lektioner mellan en lärare och en elev, via stora klasser i generell sångteknik eller föreläsningar om rösten till workshops, kurser och längre projekt där både sångteknik, konstnärlighet, musikalitet och kroppslighet för scen ingår.

Operalabb har några viktiga grundprinciper som vi alltid vill försöka följa oavsett vilket sammanhang det handlar om.

Communityanda: Operalabb vill samarbeta med så många som möjligt om operakonsten och den klassiska sångkonsten. Det innebär också att vi har en ”öppen dörr-policy”. Om du har en idé eller är nyfiken, vänta inte. Kontakta oss direkt, kom förbi när vi arbetar. Vi vill gärna utveckla samarbeten med amatörgrupper, professionella experter och specialintresserade, som ser möjligheterna att sätta ihop projekt eller verksamheter utanför de etablerade modellerna. Vi vill också arbeta för en känsla av gemenskap kring konsten, där det inte spelar någon roll vilken status eller titel du har, eller ens erfarenhet. Det viktiga är intresset och viljan att utvecklas.

Konstnärlighet för alla: Det finns många ”pröva-på” kurser och körer för folk som inte kan sjunga. Operalabb har ett annat ideal. Att våga sikta på ett konstnärlig ideal är inte lätt. Ofta handlar det om att våga vara sårbar, att riskera något, på det abstrakta planet. Det innebär att all verksamhet inom Operalabb handlar om att komma närmare den individuella konstnärligheten, oavsett nivå, ålder eller professionell ambition. Därför handlar också många stunder inom Operalabb om att lyssna, att värdera och att ha en egen vision om vad man vill uppnå, även om det kan verka banalt eller högtravande för andra. Poängen är att man i en sådan miljö, väldigt fort kommer förbi den imaginära gränsen för vad man ”får” ha för egna idéer.

Folkbildning under ansvar: Som experter inom operakonsten måste vi alltid erkänna våra begränsningar. Vi vet inte allt. Vi kan inte allt. Operalabb har ett folkbildande ideal, som bygger på att den seriösa och avancerade träningen av sångrösten och det musikdramatiska uttrycket inom opera ska finnas tillgängligt för så många som möjligt. Samtidigt är vi medvetna om att många bara vill lära sig sjunga rent eller andas bättre. Det är precis så det ska vara. Om man ska sjunga och vill lära sig använda sitt instrument bättre, varför inte i en miljö där man kan känna delaktighet i något större?

Kritiken och höga ideal: ”Gör bättre själv” – skolan av kritik är inte nyttig för oss människor. Allt som är viktigt behöver också kritik. Det betyder inte att man ska gå fram till andra människor och klaga på deras brister.  Det värsta man kan göra är att påpeka småfel för en sångare precis efter ett framträdande. Har man minsta lilla kritik, skall den framföras i ett sammanhang där sångaren är extra trygg och mottaglig för kritik. Annars är det oerhört ineffektivt och oftast destruktivt. Trots det är kritik viktigt, för oss själva. För att utvecklas behöver vi kunna formulera vad vi anser är kvalitet. Vi behöver också förstå expertis, för att lära oss hur vi själva ska utvecklas bäst och hur vi känner igen vad som är kunskap. Att lära ut är en oerhört komplex förmåga som behöver många år, egentligen decennier, av utveckling och träning för att uppnå hög nivå. Speciellt sång, vars instrument inte går att se ordentligt. Därför behöver vi lära oss att kritisera oss själva, vår omgivning och de ideal andra människor förespråkar. Kanske passar inte lärarens ideal vår person eller röst? Byt lärare. Kanske hör vi något fantastiskt som en kollega gör – försök formulera det och sedan härma! Är du lite osäker på vad som är fel med din sång? Kanske siktar du väldigt generellt och inte har tillräckligt tydliga ideal om vad du vill eller bör göra? Allt detta förtydligas genom att utveckla tydligare och mer konkreta ideal, och genom att kritisera.  Kom ihåg; en skicklig sångare är inte automatiskt en skicklig lärare, och tvärtom. Däremot hjälper det enormt för en lärare att ha haft en egen karriär, även i mindre skala.

Avant garde och ur-konst: Att klaga på dagens estetiska stil gör att många tror att man är en bakåtsträvande traditionalist. Det är en sorglig missuppfattning. Mycket av den kritik emot operakonsten idag handlar om dess brist på djupare essens, snarare än att den är ”för modern”. På femtiotalet började nämligen det sceniska uppbrottet, från dåtidens nästan konsertanta föreställningar inte längre fungerade. Idag ser mycket av det vi kallar ”modernt” likadant ut. Det moderna har blivit gammalt. Främst bristen på äkta musikdramatisk expertis och djupare arbete med musikens och röstens berättande skapar denna splittring. Bristen på musikdramatisk essens är tragisk eftersom operakonsten är en ur-konst, en konstform som varje människa närmast automatiskt har tillgång till i sitt kroppsliga register. Vi utför musikdramatik dagligen när vi gör ljud, gestikulerar och rör oss animerat för att beskriva olika händelseförlopp. Det är också genom musikdramatik som den första kommunikationen utvecklades, innan orden.

Kommunikation, inte demonstration: Det finns ett återkommande ämne på alla kurser, workshops och föreställningar, detta att vara ”äkta”. Många oerfarna sångare har ofta känslan av att den inre känsloupplevelsen är det som ger utåteffekten, dvs man försöker framkalla en inre känsloupplevelse som ska tränga fram till publiken. I själva verket är det publiken som ska känna, genom att du som artist sjunger tekniskt riktigt och förstår, konstnärligt, vad din röst och din kropp kommunicerar så att publiken blir drabbade av musiken. Att du själv i det ögonblicken inte känner särskilt mycket är mindre viktigt. Den som istället försöker framkalla vredesutbrott kan möjligtvis imponera, men mer som en demonstration av vrede. Man brukar säga att en skicklig sångare imponerar, en mästerlig sångare berör.

Operalabb grundades 2008 av Nikola Matisic, efter hans år som young artist på Covent Garden i London. Det startades som en reaktion på de brister i systemen som han upplevde efter att ha träffat och arbetat med yngre kollegor som berättade om sina egna upplevelser, studier och kontakter med yrkeslivet.

 Erkki Bianco, röstläkare vid Parisoperan visar 
effekten på stämbanden av olika former av fonation.