Projekt och entreprenörskap

Den första delen av texten beskriver orsakerna till varför man som sångare behöver vara öppen för att driva projekt själv.

Den andra delen handlar om entreprenörstänkandet generellt, och hur det är direkt ihopkopplat med den konstnärliga visionen.

Den tredje delen är en rad tips om hur man börjar driva små och stora projekt.

Del 1:

Den unga operasångaren vill först och främst ha arbete, solistjobb – för identitetens skull, för självkänslan, sammanhanget och för den egna ekonomins skull. Man vill känna utveckling, mening och bekräftelse. Det är naturligt.

Det märkliga i dagens marknad är att det krävs betydligt längre högskoleutbildning än tidigare för att tas in i branschen, samtidigt som det är betydligt krångligare att ens få komma till provsjungning än det var förr.

Varför är det så motsägelsefullt?

För att kunna svara på det krävs att du börjar tänka som en arbetsgivare – vilket också är det första steget till att bli entreprenör.

Orsaken är nämligen att de flesta unga sångare förr hade arbetslivserfarenhet inom operabranschen eller professionella sångsammanhang långt innan de påbörjade sina operastudier. Dessutom fanns en generellt större allmänbildning om musikdramatik och en vana vid sång som försvunnit idag – både från unga sångares sida liksom arbetsgivare.

Den tredje orsaken är att sångkulturen var mer homogen förr, medan unga sångare idag är påverkade av både andra musikstilar liksom andra former av sång och scenkonst. Det gör att sångare är svårare att bedöma för ett ovant öra, många arbetsgivare som dirigenter och i synnerhet regissörer, har svårt att göra bedömningar om en sångares kapacitet eller vokala identitet. Man behöver helt enkelt veta vilka musikaliska och konstnärliga influenser en sångare har i kroppen eller helt saknar. Därför vill man som arbetsgivare gärna ha ett mer konkret intyg på sångarens bakgrund och förmåga – trots att vi sångare vet hur lite det egentligen avgör ens kapacitet.

Ibland har ett konserthus eller operahus därför behov av castingrådgivare utifrån, eftersom de inte har någon anställd som förstår röster eller sångkonst särskilt bra. Dessa rådgivare är agenturer, sånglärare eller operasångare för att hjälpa dem i castingsammanhang. Sedan finns ekonomiska behov från ledningen, en teater behöver sälja maximalt antal biljetter. Då tar man dem man redan känner till, oavsett om de är bäst för rollen. Självklart kommer då dessa rådgivande individer att framhålla sina egna ideal liksom sina egna personliga preferenser – tänk på hur man castar film och TV i Sverige, det finns massvis med fantastiska skådespelare, men finansiärer vill ha kändisar. Andra vill bara ha dramatenfolk eller skådisar som ser ut på ett visst sätt. Gör man mycket reklam som skådis är man i princip bränd som filmskådespelare. Det är ungefär likadant inom operabranschen, fast mer nischat kring röstens kultivering och karaktär kopplat till personens kroppslighet och utstrålning.

Sedan har vi det faktum att operahus av en slags konstig naturlag ofta sätter upp samma opera. Det är normalt att tre-fyra operahus i Norden sätter upp sina egna produktioner av Trollflöjten eller La Bohéme samma år. Det skapar en väldigt ojämn castingmiljö för unga sångare – istället för att kunna hoppa mellan olika produktioner, kommer alla produktioner som passar unga sångare samma gång, och sedan är det öken under många månader.

Dessutom är dagens operavärld mer av en industri än förr. Man går i större grad efter en mall och ett format, finansieringen är mer beroende av sådant som säljer – både till publiken som till kulturbidragsgivare som stat, kommun och andra finansiärer. Det betyder att man ofta har extremt kort framförhållning och fokuserar mer på produktionens koncept, regi och form. Det gäller även utbildningar, där utvecklingen av röster kommit i andra hand jämfört med det mer generella artisteriet och det akademiska.

Kontentan är att det finns oerhört få tillfällen då unga sångare har möjlighet att tråckla sig in i den här lilla gruppen av återkommande namn som alltid får jobb.

Den enda verkligt effektiva lösningen för att regelbundet få jobb är att sjunga betydligt bättre och mer stabilt än någon annan, genom att av sig själv kräva konstant förbättring och högt förfinade ideal, långt över dina kollegor och utöver vad som krävs för att få examen. Du ska “personifiera din vokala kategori”. Du ska med andra ord, vara unik inom ditt fack, snarare än att passa in i formatet. I synnerhet musicerande, karisma, vokal kapacitet och vokal identitet är det som ger jobb, dvs ”artisteri” eller ”konstnärlighet”. Du ska bygga din repertoar i ett direkt nedstigande led från dina vokala idoler. Du ska vara en lösning för en roll som teatern inte ens kunnat drömma om, och det ska vara din vardagsnivå. Toppnivå inträffar oftast på lediga dagar eller sånglektioner.

Vad gör man då, innan man kommit upp i den konstnärliga nivå som förbluffar en castingjury?

Man producerar egna saker.

Hur?

Del 2:

Det första man måste lära sig är att fungera som en konstnär och inte en sångmaskinist. Det kan låta väldigt abstrakt och pretto men är egentligen mycket enklare än man tror. Tänk att du är en specialisthantverkare från förr snarare än en snickare idag, som måste kunna dra rör, tapetsera, måla, mura, lägga golv, sätta in kök, badrum och tak och allt möjligt annat.

En konstnär har en vision med sin konst som hen indirekt försöker kommunicera till sin publik, oavsett om det är den lokala församlingen, familjen, kompisarna, pensionärerna på ålderdomshemmet eller publiken på La Scala. Det är ingen skillnad på vision. Den visionen måste man utveckla, genom att ge sig själv tydliga uppdrag varje tillfälle man uppträder.

De färdigheter som är viktigast att skaffa sig innan man börjar arbeta professionellt är:

●  Hur man steg för steg instuderar en roll

●  Hur man metodiskt bygger upp det egna repetitionsarbetet i produktioner

●  Identifiera de unika problem man själv måste kämpa med som inte andra förstår och hur man hanterar dem

●  Hur man snabbt kommer tillbaka i form efter sjukdom, semester eller annan

sångfrånvaro

●  Hur man lyssnar på och förstår musikdramatik

●  Vilken förväntad rollprogression man bör följa, ungefär

●  Hur man håller igång sig i en vardag när ingen annan än du lägger schemat

●  Hur man utvecklar sin kroppslighet

●  Den språkliga musikaliteten

●  Bred konsthistoria

●  Att sjunga upp rösten/kroppen

●  Lära dig på ett snyggt sätt leta upp coacher och lärare som delar din artistiska vision och välja bort de som du inte synkar med

Knappt något av detta kan man förväntas lära sig själv. Det är varje god lärares uppgift att vägleda dig genom detta arbete. Ibland kommer du få höra att du måste ”ta hand om det själv”. Det innebär antingen självklarheter som att planera din tid i allmänhet eller skicka in blanketter till rätt adress eller i en professionell situation där du förväntas komma väl förberedd och kapabel att agera professionellt. En pedagog kan också signalera detta när denne saknar kompetens eller kunskap om just den frågan.  Då måste man söka sig vidare.

Det konstnärliga och artistiska uppdraget är något annat än en hemläxa om tempo, takter eller en sångteknisk detalj, det är också något annat än en ”rolltolkning” eller en psykologisk förståelse av texten. Det konstnärliga arbetet kallas ofta för “sökande”, men är i själva verket en vision. Det är en allvarligare, djupare och mer individuell vision – övertygelsen om att veta bäst själv men sakna ord för det. När man har lektion eller undervisas, måste man släppa den egna övertygelsen en smula och låta läraren styra, men konstnären tar varje offentligt tillfälle i akt att utveckla sin egen vision kring rösten, ett stycke eller ett musikaliskt ideal.

Börja med att pröva dina ideal i mindre sammanhang och se hur de krockar med verkligheten när du sjunger ”live”. Ge dig själv konkreta läxor.

Därefter prövar du att kommunicera detta ideal eller din vision till flera coacher – inte bara sångpedagoger utan pianister med stor erfarenhet av att arbeta med och utveckla sångare. Identifiera pianister som är musiker med hög konstnärlig vision och stark musikalisk övertygelse kring musikdramatik. Undersök om ni kan göra informella konserter tillsammans, gärna ett antal sådana i olika miljöer. Var inte rädd för att samarbeta med yngre pianister som just påbörjat sin konstnärliga bana.

Ta reda på vilka coacher som arbetar på operahus runt omkring i din del av världen. Kontakta dem efter att du genomfört ett par konserter med några olika pianister.

Du bör ha största delarna av några roller instuderade, roller som är en del av ditt första steg i din rollprogression.

Be dem om råd om hur du kan utveckla den repertoar som du tror passar dig. Se till att ta reda på deras egen specialitet och arbeta endast med den repertoar som ligger dem närmast. Undersök nyfiket när du får coachning om pianisten känner till vilken tradition som finns i huset angående unga sångare. Skriv ner alla namn och nummer och email-adresser och datum. Googla direkt all information. Kom ihåg att det långsiktigt är din egen smak och konstnärliga vision som är det viktiga. Alla har olika åsikter, men vissa har mer kunskap än du, förstår sammanhangen bättre. Du ingår i en urgammal tradition av sångkonst.

Samtidigt, det mer självklara:

●  Håll ordning på dina dokument i ordentliga mappar på din dator, helst kopierat till molnet.

●  Uppdatera din CV enligt agenturers mallar.

●  Uppdatera dina headshots.

●  Spela in alla dina framträdanden med hög inspelningskvalitet och med så lite reverb som möjligt. En ekande kyrka är sämre än ett någorlunda torrt rum.

●  Skapa en mall för ansökningar till små och stora stipendier.

●  Be regelbundet om rekommendationsbrev av personer du arbetat med en längre tid som har någon form av status nationellt/internationellt. Enbart rekommendationsbrev som är EXTREMT goda går att använda. De ska vara översvallande och personliga.

●  Vänj dig vid att skriva en halv A4 som intro till olika ansökningar. På tid. Det ska ta max 10 minuter att skriva ett halvt A4 – det betyder att du inte ska försöka vara originell, du ska bara skriva. Efter 10 minuter stannar du upp, rättar, förbättrar och fixar i efterhand.

●  Skriv en biografi på Max en A4, efter att du skrivit färdigt, klipp ned den med 60% utan att den blir oläslig.

Därefter tar du reda på vilka individer i din närhet som också gjort allt detta pappersarbete och som verkar ha ganska lätt för det.

Fråga enbart dessa om de vill göra konsert tillsammans. Uteslut alla som inte är bra på pappersarbete. De som är supermegafantastiska sångare och får stipendier och jobb vad de än gör, får hjälp med saker och ting ändå – det är inte dem du kommer få hjälp av när du utvecklar dig som entreprenör. Dem kontaktar du SIST, dvs när allt admin-jobb är färdigt och ni behöver någon som kan fylla ut konserten.

Del 3:

Börja med småprojekt – småkonserter – som har med verksamheten att göra, oavsett vad det gäller.

Bestäm en tariff, dvs ta betalt för jobb, precis som snickare eller röris. Räkna in timpeng för all repetitionstid och var tydlig med att reskostnad läggs till ovanpå.

Faktura/företag är bra. Vänj dig snabbt. Om du inte vet hur, gå genom cool company eller något annat faktureringsföretag så får du lön från dem. Bäst är om du startar företag och börjar fakturera redan från början och betalar in din egen skatt, spara alla kvitton på allting.

Be skolan bjuda in en revisor specialiserad på artister som kan hålla en föreläsning för er om grunderna i hur ni ska redovisa och registrera kostnader. Först när ni får in 300 000 och uppåt per år är det värt att ha revisor – även om det då inte är mycket som blir kvar efter alla skatter och avgifter.

Tumregler småprojekt:

Långsiktighet, organisation, ekonomi och admin är det viktigaste. Samarbeta bara med välorganiserade individer, men ta gärna med slarviga men talangfulla typer när allt är färdigt och fixat.

Lägg störst energi på att få dit publik, detta kan inte överdrivas. Det absolut svåraste är att få dit folk/deltagare. Utnyttja alla känslomässiga strängar ni har kring vänner, familj eller andra, så att de tar med sig en grupp människor.

Väck människors intresse för konserten långt den händer, genom olika knep, inte bara sociala medier, men genom att besöka platsen innan, ringa folk och bestämma träff precis efter konserten, gör en middag eller fika och bjud in många till den, efter konserten, kopplat till den – dokumentera, och sedan posta och diskutera på sociala medier.

Målet med PR är att sänka motståndet människor har mot att gå på konsert/evenemang, inte att övertala eller få folk att tycka att det är urhäftigt. Lita på att intresset och värdet redan finns, däremot har folk en naturlig ovilja emot att bestämma sig i förväg eller att gå dit den dagen de bokat in. Många “bangar” just för att de har för få gränsbrytare, de vet inte vilka andra som kommer, de vet inte om det är hårda stolar, de vet inte om det är långt att gå från tunnelbanan, de vet inte om alla andra är jätteeleganta eller slappt klädda, de vet inte om det finns något att äta, titta på om de inte fattar nånting osv. De som är mer centrerade, bryr sig bara om er och repertoaren, behöver man inte kämpa så mycket med.

Se till att ha en energisparande taktik om ni tänker använda sociala medier för att skapa intresse. Sitt i grupp ned en eftermiddag och skriv ned femtio korta facebook-poster med bilder eller videor eller nånting som involverar läsaren i en vilja att kommentera (så att ni kan svara och därmed tipsa om olika frågor i tråden nedan). Därefter lägger ni ut alla samtidigt! men schemalägger via facebook när de ska aktiveras, så kan ni släppa det och bara reagera på folks kommentarer. Man vill ha ett regelbundet flöde, inte plötsliga floder följda av torka. Blanda in 10% kattbilder samt brett seriösa tips som mer perifert har med evenemanget att göra.

Se till att ha tid att interagera socialt direkt efter evenemanget med publik, organisation, folk som jobbar där, deltagare osv. Det är då väldigt viktigt att redan ha en hemsida och visitkort i

situationerna runt konserter. Man vet aldrig vem som dyker upp eller är öppen för förslag. Föreslå inte själv men berätta gärna att ni gör just precis sådana evenemang som passar deras verksamhet, och att ni organiserar allting, så länge ni slipper sköta lokalen, publiken och instrumenten.

Större projekt:

Det finns oräkneliga sätt att driva en lite större verksamhet, och bäst är om man samarbetar med andra – både individer, grupper och andra organisationer. Börja med det mest självklara – dvs om någon själv erbjuder ett samarbete, men bara om det är personer eller grupper som uppfyller huvudkriteriet: de är långsiktigt pålitliga, bra på admin och förstår produktion och organisation.

Klassiska exempel på större projekt är:

  • ●  Ett enskilt uppspel av en operaproduktion
  • ●  En experimentell/undersökande workshop
  • ●  En konsert (med/utan kör/orkester/andra scenkonstnärer)
  • ●  Ett föredrag
  • ●  En masterclass
  • ●  Ett operaevent

    Jag utgår från att du eller din grupp leder detta projekt.

  1. Samla ledningsgruppen. Ni behöver vara ett litet gäng, två-fem personer, ungefär. Gör er direkt av med folk som maskar eller inte kommer till möten. Folk som har “en massa bra idéer” är motsatsen till folk man vill ha i en ledningsgrupp, typ.
  2. Gör ett moln-baserat konto/mapp som alla kan ta del av. Kom överens om vilka program, dokumenttyper och mapporganisation alla använder så det inte blir Word/Pages-krockar.
  3. Schemalägg möten via doodle, exempelvis.
  4. Bestäm vem som är projektansvarig och se till att den personen har projektkonto,

    bank-id och alla andra praktiska nödvändigheter för att kunna utföra allt som krävs (t.ex.

    eget företag – som projektet använder som bas).

  5. Börja med att lägga upp ett mycket ytligt skissartat förslag på projekt som ni är överens

    om. Fokusera på att komma överens om poängen med projektet, inte konstnärliga

    detaljer.

  6. Räkna upp hur många personer som behövs, totalt. Skriv upp vilka poster som behövs,

    rimligtvis. Kolla med någon mer erfaren för säkerhets skull. Skissa på förslag om vilken

    typ av individer detta skulle kunna vara, inte exakt vem.

  7. Räkna ut tidsplan – dvs hur mycket tid som rimligtvis behövs för varje moment. Vissa

    saker kan inte börja ske förrän ett annat moment är färdigt (PR eller sätta upp affischer kan inte påbörjas förrän affischerna eller logga eller bildfilen är levererad, t.ex. Rep kan inte börja förrän folk har fått noterna och studerat in ordentligt).

  8. Kolla teaterförbundets hemsida om tariffer för ersättning.
  1. Gör tre budgetversioner – en gerillabudget (knappt några pengar alls, allt på spec, eller “på dörren” etc), en snålbudget och en med full spons (men realistisk) och bidrag.
  2. Undersök vilka stöd ni kan söka (Konstnärsnämnden, kulturbryggan, kommunala kulturstöd, separata stipendier, musikverket etc) och skapa ansöknings/inloggnings-identiteter.
  3. Gå igenom ansökningsformuläret tillsammans och gör tidiga utkast, långt innan sista anmälningsdag. Ring eller ta möte med de som jobbar på fonderna, fråga om allt.
  4. Gå igenom ett par projekt som beviljats stöd tidigare – se storleken på stöden, generellt, och sikta på samma storlek.
  5. De individer som inte kan fakturera er (saknar företag) behöver gå via faktureringsföretag, det är mycket krångligare att anställa folk och betala ut lön.
  6. Se till att ha försäkringar för olyckor, skador och andra missöden.
  7. Gör data-backup nästan dagligen.

Under produktionens gång: ha specifika produktionsdagar så ni slipper babbla en massa de dagar ni ska sjunga och repa/arbeta.

PR: lägg minst 25% av era ansträngningar och budget på PR. Kommer ingen är all ansträngning förgäves. Bestäm en visuell identitet och en media-plan för projektet väldigt tidigt. Strömlinjeforma hur ni lägger upp bilder/videor/texter och vilka hashtags som är effektiva så att ni har en idiot-guide. Involvera aktivt (fråga individer direkt, skicka rekommendationer, gör annonser, lekar, spel, tävlingar, gör bus på stan, gör groupie med kändisar) folk online i diskussion kring verket.

Etablera namnet på projektet i folks medvetande genom att ha prov-föreställningar/konserter/workshops eller få väldigt många olika att använda namnet eller begreppet eller ordet – som en betydelse om någonting mer än ert projekt.

Den som för online-diskussioner offentligt om/efter/under projektet, måste vara beredd på tjafs eller trollningar, även från folk man har stor respekt för – håll alla diskussioner kallt och kortfattat, högst två meningar per inlägg – aldrig privat.

Ekonomi: Utan realistisk budget från början fungerar inte ett projekt. Var öppen med er budget för alla i ledningsgruppen, för nästan dagligen budgetdiskussioner. Var hela tiden beredd att omvärdera budgeten, men ta bara gemensamma beslut. Om ni ska hålla långsiktigt och utvecklas måste er ekonomi och er syn på pengar vara stenhård. Det får inte finnas något utrymme för spontanitet eller impulser. Enbart den mest nitiske får ha kontroll över pengarna och alla måste ha inblick i ekonomin. Detta är ett riskmoment. Budgetstrul kan leda till olösliga konflikter. En sund budgetföring däremot inger enorm respekt och förtroende och ger er ett långsiktigt gott rykte. Om ledningsgruppen väljer att ha dold, eller individuell lönesättning, så är det viktigt att vara beredd på eventuella diskussioner om detta längre fram.

Samarbete: Var inte rädd för att undersöka om samarbete med oväntade partners. Ha en inövad presentation på tre meningar redo som ni kan lägga ut under ett snabbt telefonsamtal och se till att ha en personlig ingång – dvs: ring enbart på personlig rekommendation från någon som de känner väl och vars omdöme de litar på. Förhoppningsvis erbjuder personen ni ringer ett personligt möte, kanske fika? Perfekt! Var beredd att bjuda (om det inte är för dyrt ställe eller personen beställer en massa saker). Om ni är kontaktar någon själv utan rekommendation, börja med ett mycket kort email och fråga därigenom om ni kan ringa dem vid tillfälle, eller till och med ses. Detta email innehåller en mening som kort beskriver vem du är och vad du representerar, därefter en mening om hur intresserad du är av vad de gör och en fråga om du kan kontakta denne eller ev. har tid att ses lite kort. Därefter vänliga hälsningar och namn, samt website, mobilnr och epost.

Målet med samarbete är oftast att båda vinner på det. När man söker pengar från spons eller bidrag räknas nämligen samarbeten som en ekonomisk insats, även om det i sig inte är tillskjutna pengar. En lokal som man får nyttja gratis eller rabatterat, innebär ett faktiskt tillskott till samarbetet, liksom ekonomianställd som lägger några timmar på att schemalägga olika saker – som företaget ni samarbetar med betalar. Det är oerhört värdefullt. Många stöd och fonder lägger då till samma värde i reda pengar. Det är inte svårt att finna olika samarbeten med folkbildningsinstitut, ambassader, kyrkor, idrottsföreningar, intresseföreningar och andra, till oerhört stora värden om man har rätt kontakter och bra ordning på snacket.

Men! Motparten måste också vinna på det – du bör redan i ingången ha en realistisk tanke på hur motparten kan vinna på ett samarbete.

Om ni inte kan finna en gemensam vinst/vinst-punkt har du i alla fall övat dig i att presentera projektet, och bättre förstå andra verksamheter, det är en oerhört värdefull förmåga.

Slösa inte tid på att lära känna varandra och umgås socialt- det har ingen av er tid med, innan det är fastslaget och konkretiserat att ni ska utveckla ett samarbete. Möten/telefonsamtal inleds med några korta sociala fraser och därefter diskuterar man sakfrågan, därefter avslutar man med några sociala utbyten och sedan går man/lägger på.

Konstnärlig kvalitet: Var inte rädd för att vara tydligt konstnärligt ambitiös, många stora konstnärliga projekt började just såhär, i ett garage. Tänk långsiktigt, precis som när man sparar pengar. Att spara 2000 kr per månad i 22 år med 7% avkastning (aktier) ger en miljon kronor. Försök inte härma andra projekt utan renodla din egen idé så till den grad att det inte liknar någonting annat. Undersök internationellt vad andra fria grupper och avant-garde-projekt gör. Ta kontakt med dem.

Personlig konstnärlighet: Var väldigt bestämd med din egen konstnärliga utveckling, gör endast projekt som verkligen passar din förmåga och vision – gör inga projekt där du blir en superadmin och inget annat. Tvärtom ska du ha den viktigaste rollen konstnärligt, och arrangera projektet därefter, så att din kapacitet inte blir lidande.

Nätverk: Skapa en hållbar konstnärlig plattform som nya projekt kan komma ur som passar din nivå och kapacitet. Det är omöjligt att bygga ett nytt operakompani i Sverige, just nu. Varför? För Sverige är mentalt och organisatoriskt inställt på att stat, landsting och kommun gör allt sådant. Privata sponsorer i Sverige är ovanligt ointresserade av att sponsra eller långsiktigt engagera sig i musikdramatik. Det är inte likadant utomlands. Den konstnärliga plattformen måste i Sverige skapa ett sken av institutionell verksamhet, som lugnar folk och framkallar detta institutions-förtroende som ingår i vår kultur (alternativet är post-ironisk hipster-kultur, projekt som är direkt anpassade enbart till en viss social krets som då känner igen sig och därför mer tilltalade). Se till att föra dialoger via denna konstnärliga plattform, på sociala medier – välj det medium som passar dig bäst, sprid inte ut dig utan håll dig enbart till den plattform du behärskar och orkar med. För din dialog som konstnär, inte som privatperson. Sök, följ och inled dialog öppet – via plattformen – med andra verksamheter internationellt och nationellt som du är nyfiken på. Ge dem rekommendationer, tips, se till att vara hjälpsam, modig och osjälvisk på sociala medier – rekommendera andra än dig själv, främst. Information om er/dig ska finnas lättillgänglig ändå.

Avsluta snyggt:

När projektet är färdigt, gör ett snyggt avslut vad gäller social närvaro både fysiskt och digitalt. Kanske en fest eller middag eller ngt som dessutom kan skapa mycket aktivitet på olika medium. Avsluta också snyggt med redovisning, ekonomi, löner, admin, pappersarbete, organisation, tackbrev och förbered allt för nästa (eventuella) projekt genom att utnyttja den uppmärksamhet som det tidigare projektet ger – använd cliffhanger-dramaturgi.

Skriv stödord till dig själv inför nästa projekt: Gör/Undvik xxxxxx